Ingen mer Maja i vårt hem.

Adam har slutat med sin älskade Majanapp. Fort gick det och det måste ha varit ett av de minst smärtsamma avsked någonsin.

Fredagen den 13:e snubblade Adam och föll med ansiktet rakt in i en blommkruka. Näsblod, fläskläpp och samtal från dagis till mig. Fläskläppen gjorde att han absolut inte ville ha nappen och då passade vi på. "Du kanske ska sluta med nappen helt också lämnar vi dem till katterna på Skansen".

Inga problem för Adam, nu ligger alla 14 napparna i en påse och väntar på katterna. En endaste gång har han frågat efter dem och det var i söndags. Accepterade dock svaret, att han har slutat, direkt. I söndags kväll blev han t.o.m arg när han trodde att jag skulle ge honom en napp när han lagt sig, jag ville bara hålla hans hand. "Nej, ingen Maja, jag vill ge dem till katterna på Skansen nu".

Här om dagen hittade jag en napp i en av mina jackfickor och när jag skulle lägga den i påsen kände jag mig sorgsen. Slog snabbt bort det och tyckte att det var en fånig känsla men funderade sedan på varför. Kommer inte fram till annat än att det varit mysigt med alla napparna, att ge en till Adam när han skulle varva ner eller när han varit ledsen. Och såklart att han blivit så stor, att tiden fullkomligt rusar fram och att jag inte hinner med.

Tur att vi har en nappkille kvar, funderar dock på hur det ska kännas när alla napparna lämnat vårt hem. Är det då man skaffar en tredje.....?

Skickat från min iPhone