Stackars Joel!

Han har gjort det hundratals gånger, från armstödet ner i soffan, från armstödet ner på golvet, från ryggstödet ner i soffan på rumpan och från ryggstödet ner på golvet. Han gör det bra och kontrollerat och därför har vi inte satt stopp för det. Vi borde ha gjort det! I måndags hände det, munnen ner i soffbordskanten. Blod och skrik och utryckning för storebror och pappa. Adam skötte sig tydligen exemplariskt, var snabb som bara den. Jag plockades upp på väg till Astrid Lindgren.

En evig väntan på akuten och jag och Adam åkte taxi hem. Förväntade mig blod lite här och där men pappan i familjen hade gjort ett bra jobb. Det enda synliga var ett jack i bordskanten med lite blod och tre märken efter tänderna bredvid.

Halv tre tidig morgon kom de hem, tre stygn i läppen och fyra skadade tänder, en tand helt intryckt i tandköttet. Stackars barn!

Veckan före en hel vecka av ögoninflammation och därför hemma. I måndags en dag på dagis där han blivit puttad och fått skrapsår på kinden och så munskadan på det.

En tung vecka för Joel som dessutom åkte på feber, tredagars misstänker jag. Enligt tandläkaren helst ingen napp så den har vi plockat bort. Välling gör för ont att äta och det har inte gått ner så mycket annat. Grinig, mammig men emellanåt glad en stund. Slits mellan irritation när han hänger mig i kläderna till att bara vilja gråta för att jag tycker så synd om honom.

Imorgon blir det tandläkarbesök igen. De håller koll med täta besök och väntar på att tanden helst ska växa ner av sig själv. Efter det dagis, bara att hoppas att han orkar med. Ska man rätta sig efter allmäntillståndet är han inte redo men vi tror att han behöver rutinerna och matkulturen som dagis medför.

På A.L efter att ha blivit avtvättad det mesta blodet. 

Tre stygn i läppen. 

Inslagna tänder. 

Imorgon ska jag jobba, efter 9/10 VAB-dagar längtar jag som bara den. Slut på sjukdomar och elände för Joel tack!

Det kunde ha varit värre....... Det kan det alltid!