Jag lider med Joel. Det spelar ingen roll hur vi gör på morgonen, han blir ledsen och arg oavsett. Om någon av oss går iväg ensam med Adam kommer Joel skrikandes med sina skor i handen och om han följer med och lämnar Adam vill han stanna på dagis. Idag skulle de iväg till Långholmen och då hämtade Joel en väst och klättrade sedan upp i dagisvagnen. Satt nöjd i den men när jag lyfte ur honom rann det stora tårar nerför kinderna och han var så ledsen. Lyckades tillslut avleda med gungor och kulbanan.
Här på väg in för att hämta kulor.
Nu är han glad, tur att det vänder snabbt!
Poor Joel!Snart får han vara med! Farmor.
SvaraRaderaVåran lille kämpe. Känner så igen din mamma i dig, hon klarade snabbt av allt storasyster kunde med sin kämpaglöd. Kram mormor
SvaraRadera